Nadir och ingen annan får en fin recension av Bokhemligheter

Nadir och ingen annan får en fin recension av bokbloggaren Bokhemligheter. Bland annat står det:

“Jag gillar verkligen Nadir, han är väldigt fint gestaltad. Jag får lust att krama honom! Även om det händer flera saker i texten som skapar olust hos mig som läsare, uppfylls jag av en bubblande skön känsla när jag har läst ut den. Det är en feelgood, helt enkelt! Pär Sahlin lyckas berätta om och förmedla många olika sinnesstämningar. Det är rädsla, ilska och oro blandat med vänskap, lycka och en liten antydan till kärlek. Det är spännande och högt tempo, dialogen är trovärdig och träffande. Jag förundras över att Sahlin kan få till så mycket medryckande handling på relativt få sidor. Rekommenderas varmt.”

Läs hela recensionen här.

 

Nadir och ingen annan kommer den 4 september!

En lättläst bok om vänskap, kärlek och simning

Min nästa bok Nadir och ingen annan och är en ungdomsbok kommer den 4 september. Boken ges ut av Hegas förlag.

Nadir är duktig på att simma. I Syrien tränade han simning tre dagar i veckan.
Men det var före kriget och flykten.
Nu vet han inte om han vill börja träna igen. Han vet inte om han hinner.
Skolan tar så mycket tid. Hur ska han hinna träna simning också? Och vad ska
Ali och Said säga?
Nadir måste ta ett beslut. Ska han ge sig själv och simningen en chans till? Det
kan bara Nadir och ingen annan bestämma.

Beställ boken via Adlibris, Bokus eller Hegas förlag.

Recension av Nadir och ingen annan

“Pär Sahlin skriver både skönlitteratur och läromedel och har tidigare publicerat ett stort antal titlar. /…/Boken är lättläst (en trea på förlaget Hegas femgradiga skala) och väl anpassad för både nyanlända och de som av andra anledningar behöver anpassad litteratur. Berättelsen är engagerande och författaren Pär Sahlin lyckas förmedla en tilltalande finstämdhet trots det lilla formatet. Den är också enkel att använda i undervisning då alla Hegas titlar har ett tillhörande arbetsmaterial som finns att hämta på förlagets hemsida. Boken kan dessutom bidra till en positiv ingång till föreningslivet för nyanlända läsare.”

Karin Alvehus

Publiceras i BTJ-häftet nr 17, 2017.

 

 

 

Våren är författarbesökens förlovade tid

Om skolbesök i Jönköping och Skellefteå

Våren är författarbesökens förlovade tid. Det finns säkert flera anledningar till att förfrågningarna ökar just när våren börjar spira.  Projekt som Författarcentrum Östs Läsning pågår med subventionerade författarbesök i Stockholmsområdet under maj månad är förstås en sådan anledning. En annan anledning är kanske att vårens ankomst gör att lärarna tycker att slitet med elevernas läsning och skrivande börjat ge resultat och att det är hög tid att bjuda in en författare på besök.

Ett författarbesök i skolan har flera dimensioner. En av dem är att elever får tillfälle att möta en författare och se att det finns en människa av kött och blod bakom böckerna. En annan dimension är pedagogisk; att möta en författare är en läs- och skrivfrämjande insats för att öka intresset för läsning och skrivande i skolan. En tredje dimension är att författaren får möjlighet att möta sin publik och tala om sitt skrivande och de tankar och idéer som ligger bakom en bok eller ett författarskap. Mötet gör det också möjligt för författaren att få en inblick i vilka tankar läsarna har om hens böcker.

När jag är ute på skolbesök har skolorna förberett sig på lite olika vis. Det vanligaste är att eleverna har läst någon av mina böcker före besöket. Ibland har de tillsammans med sina lärare även förberett ett batteri av frågor med fokus på mina böcker eller på mitt skrivande. Ibland, vilket är väldigt tråkigt, är författarbesöken inte alls förberedda. Läraren har inte hunnit läsa boken eller på annat sätt förberett eleverna, vilket gör att besöket mest blir en kort parentes, en liten vilopaus för eleverna och läraren i deras annars så hektiska skolvardagen. Sådana gånger blir mitt möte med eleverna inte alls lika bra som det hade kunnat bli om besöket varit mer förberett.

Men så finns skolbesöken som blir något utöver det vanliga. På Dalviksskolan och Hisingstorpsskolan i Jönköping blir besöket lyckat tack vare engagerade lärare och skolbibliotekarier. Eleverna har fått tid att förbereda sig på bästa sätt. Lärarna har högläst mina böcker och diskuterat både innehåll och språk med eleverna. De har samlat på svåra ord och alla namn som förekommer i min fantasybok Solhjärtats hemlighet och eleverna har skrivit frågor som inte handlar om min längd över havet eller hur gamla mina barn är, utan om böcker, skrivande och läsning.

Det märks tydligt att undervisningen i läsförståelse och lässtrategier har blivit mer medveten och strukturerad ute på skolorna. Diskussioner om vikande PISA-resultat, utgivning av läromedel och lärarlitteratur av god kvalité, uppmärksamhet kring akademiska avhandlingar om läsning (tänker främst på Barbro Westlunds Att bedöma elevers läsförståelse) samt fortbildande åtgärder som Läslyftet verkar ha gett resultat. Eleverna är duktiga på att prata text på olika nivåer. De gör förutsägelser, de funderar över texters uppbyggnad och de har relevanta frågor om språkliga drag i en bok.

Ett annat mycket lyckat skolbesök gör jag på Sjungande Dalens skola i Skellefteå. Under två dagar möter jag tio klasser med elever i åldrarna 6-10 år. Redan när jag kliver in genom huvudentrén förstår jag att författarbesöket är väl förberett. Det sitter fotografier av mig på dörren till skolbiblioteket och på väggarna i korridorerna. Jag hinner inte gå långt förrän några barn ropar mitt namn. De säger att jag ska komma till dem i morgon. De låter glada, förväntansfulla. En av dem rodnar när jag säger hej. Innan jag ens har haft min första lektion har jag mött säkert tio elever som frågat om jag är författaren Pär Sahlin (de säger mitt namn som om det vore ett fast uttryck . I två dagar kommer jag höra “pärsahlin” ropas så många gånger att jag tappar räkningen).

I personalrummet vet alla att jag ska komma. Lärarna bjuder på kaffe och checkar av mot schemat, som jag har fått av läraren Lisa Klingstedt i god tid innan besöket, att allt stämmer. ”Först ska du vara hos mig”, säger en av lärarna och ser uppriktigt glad ut. ”Och sedan kommer du till mig”, säger en annan lärare och fortsätter: ”De har verkligen längtat efter dig, ska du veta”. Lärarna i personalrummet bekräftar min första känsla. Allt är förberett. Jag klunkar i mig kaffet och känner mig så peppad för att under de två dagarna få träffa tio lågstadieklasser.

Jag blir inte besviken. Under de kommande två dagarna kommer jag att få så mycket kloka frågor om mitt skrivande; om hur jag gör när jag kommer på en idé, om jag tänker skriva en femte bok om Solhjärtats hemlighet, om det kommer några fler böcker om Leo, Agaton och Lillen. De kommer att fråga om hur lång tid det tar att skriva en bok och de kommer att fråga vad som är svårast – att fantisera eller att skriva. Och jag i min tur kommer att berätta så gott jag kan om skrivprocesser och hur man bygger en bra historia, jag kommer att tala om vikten av att läsa mycket om man vill bli bra på att skriva. Jag kommer att tipsa om böcker som jag tycker att de ska läsa och vilka böcker som betydde mycket för mig när jag var barn. Jag kommer att tala om hur det gick till när jag kom på upptakten till första boken om Solhjärtats hemlighet och hur det kommer sig att Leo i Leo och lögnerna sätter plåster i ansiktet trots att han inte har skadat sig. Jag kommer att tala om Lillen och raggarbilen och om Nela, den modiga och tuffa tjejen som tvingar Kim ut på äventyr och jag kommer att berätta vilken bok som inspirerade mig att skriva om Agaton och landet Odalien. Jag kommer att prata om Karl Johnssons och Lukas Svedbergs fina illustrationer och om vikten av att ha en karta när man skriver fantasy. Och v mycket, mycket mer.

Vi kommer att skratta en hel del under de två dagarna, jag, eleverna och personalen. Det som lockar mest till skratt är de rörande, humoristiska, oförställda och tokärliga frågor som endast barn kan ställa. Jag lovar er. Det är en ynnest att få möta unga människor med så mycket liv och fantasi och med så mycket klokhet innanför både pannben och bröstkorg. Eller som en elev tillsammans med sin lärare uttrycker det: ”Du har en väldigt fin mening i din bok, det är bara fyra ord, men de är bra” Och så tar de fram en gul post-it-lapp där de har skrivit: ”hämnd är för ynkryggar” och jag blir häpen för jag tycker också det är bra skrivet i dagar som dessa, men tänker att det måste vara någon annan än jag själv som skrivit det.

Ja, det är en två dagar lång egoboost-resa, jag erkänner det. Jag kommer att skriva min autograf på hundra ungars armar, jag kommer att få kramar och påskägg. Jag kommer att få höra att jag är det bästa som hänt sedan Harry Potter (och ja, jag förstår att det inte är sant, men ändå …) Jag kommer att få höra att det är ”imponerande” att jag har skrivit så många böcker från en sexårig pojke med osnuten näsa och jag kommer att få höra att jag ser mycket yngre ut i verkligheten än på fotografiet (jag kommer i och för sig också få höra att jag ser lite äldre ut än någons pappa, som är några år äldre än jag, men ni fattar, man lägger ändå bara godbitarna på minnet)

 

När de två dagarna är över, har kollegiet en utvärdering av mitt besök. Vi dricker kaffe, äter polarbröd, påskgodis och vaniljwafers och låter tankarna sväva fritt. Det känns i hela atmosfären att författarbesöket har blivit bra. Jag säger att det blir så här när lärarna förberett eleverna
så bra. Jag säger att de är mönsterexempel på hur ett författarbesök ska genomföras. Det känns bra att få säga. Jag vill att lärare ska få ryggdunkar så ofta som möjligt. Inte för att det är en fin gest, utan för att de förtjänar det.

Till sist lämnar jag skolan och går över den grusiga parkeringen. Snöfallet är bytt mot solsken. På skolgården står två sexåringar och skjuter en bandyboll mellan sig. När en av dem får se mig lyser han upp och ropar: “Tack pärsahlin för att du kom och besökte oss” “Det är jag som ska tacka”, svarar jag. “Okej, pärsahlin”, säger han och drar iväg ett skott som får den vita bandybollen att flyga som en projektil, högt över staketet.

Vill du boka ett författarbesök?

Jag är medlem i Författarcentrum och det går bra att boka mig via dem: Författarbesök Pär Sahlin Författarcentrum Öst

Det går också bra att boka direkt via mig. Hör av dig på mejl: par.sahlin@gmail.com eller +46 70-352 81 66

Fin recension av Skuggljusen

omslagetsh4-mindre-storlekSkuggljusen får en fin recension av JoSblog. I recensionen står bland annat:

“Gillar hur vänskap är så viktigt, och hur små skitsaker kan ge grus i maskineriet, men att det går att ta sig igenom. Att samarbete är nyckeln.

Gillar att det är en annan värld och att kontrasten är så stor. Det blir lite extra häftigt när de byter värld. Känns nästan som om det är på riktigt, att Elorien finns.

Jag (och barnen) hoppas på någon slags fortsättning. Det finns alla chanser i världen att fortsätta skriva mer om det för slutet var ett slut som öppnade upp för mer.” Läs hela recensionen här.

 

Skuggljusen får ett strålande btj-omdöme

Den fjärde och sista delen av Solhjärtats hemlighet, Skuggljusen får ett strålande fint btj-omdöme.

“Berättelsen är härligt spännande och mina ögon dansar entusiastiskt över sidorna. Som tidigare delar är Skuggljusen välskriven och personerna fint tecknade. Skuggljusen är en lyckad avslutning på en lite smågrym men också varmhjärtad fantasyserie om ondska, kamratskap, svek mod och förlåtelse.”

Kerstin Hagstrand-Velicu, Btj-häfte nr 4, 2017.

Beställ boken direkt av mig eller Adlibris och Bokus. Det går också bra att beställa via Idus förlag. omslagetsh4-mindre-storlek

Årets läromedelsförfattare

… och priset till årets läromedelsförfattare går till … Pär Sahlin!

På årets Skolforum tilldelades jag Lärkanpriset, årets läromedelsförfattare, kategori Mellanstadiet. Prisutdelare var ministern för högre utbildning och forskning Helene Hellmark Knutsson. Priset delas ut av Sveriges Läromedelsförfattarförbund. Pristet är, förutom äran och fint diplom,  50 000 kronor. Mitt förlag Natur & Kultur tutade och levde om och satte fart på tillställningen ordentligt.

Här nedan lite bilder från prisceremonin.

img_2197 img_2151 img_2163 img_2194 img_2171 img_2174 img_2176

img_2183 img_2205 img_2199
img_2207

Leo och kärleken får en fin Btj-recension

Leo och kärleken har fått en fin Btj-recension. Inger Lindberg skriver bland annat:

Omslag Leokärleken

“Med fingertoppskänsla och inlevelseförmåga och med ett vardagligt språk skildrar författaren barnens tankar och funderingar, deras relationer och upplevelser av både glädje och besvikelser. Små illustrationer tecknade i svartvitt av Lucas

Svedberg finns inflikade på de flesta uppslag. De uttrycker tydligt och med en humoristisk touch händelser, känslouttryck mm. (…) Boken är uppbyggd på samma sätt som föregångaren med en tydlig, kronologisk handling, korta meningar och luftiga boksidor, vilket gör boken både lättillgänglig och lättläst. Leo och kärleken finns också som ljudbok på cd och mp3-fil. Härligt med så många möjligheter att få ta del av en vardagsnära, lättläst och välgjord bok!”

Boken kommer ut den 5 september. Läs mer på Hegas förlag.

Alina och Leo fikar liten

Recension av Saltregnen och Silverdrottningen

Upptäckte i dag en ny recension av Saltregnen och Silverdrottningen.  Västmanländskans bokblogg skriver bland annat att:

“Böckerna är fartfyllda och fängslande. Jag tycker särskilt mycket om hur vänskapen mellan barnen skildras och hur Kim försöker anpassa sig till sitt nya liv, som rymmer ett stort ansvar.”

Läs hela recensionen här.