Under tre dagar har jag gjort författarbesök i skolor i Skellefteå kommun. Eleverna har i förväg läst någon eller några av mina böcker. På några av skolorna har jag även skrivit gemensamma berättelser med eleverna.
Category Archives: Leo och lögnerna
Fantastisk respons på mitt författarbesök
Fick den här fina responens från mitt författarbesök i två årskurs 5-klasser i Stockholmsområdet.
Våren är författarbesökens förlovade tid
Om skolbesök i Jönköping och Skellefteå
Våren är författarbesökens förlovade tid. Det finns säkert flera anledningar till att förfrågningarna ökar just när våren börjar spira. Projekt som Författarcentrum Östs Läsning pågår med subventionerade författarbesök i Stockholmsområdet under maj månad är förstås en sådan anledning. En annan anledning är kanske att vårens ankomst gör att lärarna tycker att slitet med elevernas läsning och skrivande börjat ge resultat och att det är hög tid att bjuda in en författare på besök.
Ett författarbesök i skolan har flera dimensioner. En av dem är att elever får tillfälle att möta en författare och se att det finns en människa av kött och blod bakom böckerna. En annan dimension är pedagogisk; att möta en författare är en läs- och skrivfrämjande insats för att öka intresset för läsning och skrivande i skolan. En tredje dimension är att författaren får möjlighet att möta sin publik och tala om sitt skrivande och de tankar och idéer som ligger bakom en bok eller ett författarskap. Mötet gör det också möjligt för författaren att få en inblick i vilka tankar läsarna har om hens böcker.
När jag är ute på skolbesök har skolorna förberett sig på lite olika vis. Det vanligaste är att eleverna har läst någon av mina böcker före besöket. Ibland har de tillsammans med sina lärare även förberett ett batteri av frågor med fokus på mina böcker eller på mitt skrivande. Ibland, vilket är väldigt tråkigt, är författarbesöken inte alls förberedda. Läraren har inte hunnit läsa boken eller på annat sätt förberett eleverna, vilket gör att besöket mest blir en kort parentes, en liten vilopaus för eleverna och läraren i deras annars så hektiska skolvardagen. Sådana gånger blir mitt möte med eleverna inte alls lika bra som det hade kunnat bli om besöket varit mer förberett.
Men så finns skolbesöken som blir något utöver det vanliga. På Dalviksskolan och Hisingstorpsskolan i Jönköping blir besöket lyckat tack vare engagerade lärare och skolbibliotekarier. Eleverna har fått tid att förbereda sig på bästa sätt. Lärarna har högläst mina böcker och diskuterat både innehåll och språk med eleverna. De har samlat på svåra ord och alla namn som förekommer i min fantasybok Solhjärtats hemlighet och eleverna har skrivit frågor som inte handlar om min längd över havet eller hur gamla mina barn är, utan om böcker, skrivande och läsning.
Det märks tydligt att undervisningen i läsförståelse och lässtrategier har blivit mer medveten och strukturerad ute på skolorna. Diskussioner om vikande PISA-resultat, utgivning av läromedel och lärarlitteratur av god kvalité, uppmärksamhet kring akademiska avhandlingar om läsning (tänker främst på Barbro Westlunds Att bedöma elevers läsförståelse) samt fortbildande åtgärder som Läslyftet verkar ha gett resultat. Eleverna är duktiga på att prata text på olika nivåer. De gör förutsägelser, de funderar över texters uppbyggnad och de har relevanta frågor om språkliga drag i en bok.
Ett annat mycket lyckat skolbesök gör jag på Sjungande Dalens skola i Skellefteå. Under två dagar möter jag tio klasser med elever i åldrarna 6-10 år. Redan när jag kliver in genom huvudentrén förstår jag att författarbesöket är väl förberett. Det sitter fotografier av mig på dörren till skolbiblioteket och på väggarna i korridorerna. Jag hinner inte gå långt förrän några barn ropar mitt namn. De säger att jag ska komma till dem i morgon. De låter glada, förväntansfulla. En av dem rodnar när jag säger hej. Innan jag ens har haft min första lektion har jag mött säkert tio elever som frågat om jag är författaren Pär Sahlin (de säger mitt namn som om det vore ett fast uttryck . I två dagar kommer jag höra “pärsahlin” ropas så många gånger att jag tappar räkningen).
I personalrummet vet alla att jag ska komma. Lärarna bjuder på kaffe och checkar av mot schemat, som jag har fått av läraren Lisa Klingstedt i god tid innan besöket, att allt stämmer. ”Först ska du vara hos mig”, säger en av lärarna och ser uppriktigt glad ut. ”Och sedan kommer du till mig”, säger en annan lärare och fortsätter: ”De har verkligen längtat efter dig, ska du veta”. Lärarna i personalrummet bekräftar min första känsla. Allt är förberett. Jag klunkar i mig kaffet och känner mig så peppad för att under de två dagarna få träffa tio lågstadieklasser.
Jag blir inte besviken. Under de kommande två dagarna kommer jag att få så mycket kloka frågor om mitt skrivande; om hur jag gör när jag kommer på en idé, om jag tänker skriva en femte bok om Solhjärtats hemlighet, om det kommer några fler böcker om Leo, Agaton och Lillen. De kommer att fråga om hur lång tid det tar att skriva en bok och de kommer att fråga vad som är svårast – att fantisera eller att skriva. Och jag i min tur kommer att berätta så gott jag kan om skrivprocesser och hur man bygger en bra historia, jag kommer att tala om vikten av att läsa mycket om man vill bli bra på att skriva. Jag kommer att tipsa om böcker som jag tycker att de ska läsa och vilka böcker som betydde mycket för mig när jag var barn. Jag kommer att tala om hur det gick till när jag kom på upptakten till första boken om Solhjärtats hemlighet och hur det kommer sig att Leo i Leo och lögnerna sätter plåster i ansiktet trots att han inte har skadat sig. Jag kommer att tala om Lillen och raggarbilen och om Nela, den modiga och tuffa tjejen som tvingar Kim ut på äventyr och jag kommer att berätta vilken bok som inspirerade mig att skriva om Agaton och landet Odalien. Jag kommer att prata om Karl Johnssons och Lukas Svedbergs fina illustrationer och om vikten av att ha en karta när man skriver fantasy. Och v mycket, mycket mer.
Vi kommer att skratta en hel del under de två dagarna, jag, eleverna och personalen. Det som lockar mest till skratt är de rörande, humoristiska, oförställda och tokärliga frågor som endast barn kan ställa. Jag lovar er. Det är en ynnest att få möta unga människor med så mycket liv och fantasi och med så mycket klokhet innanför både pannben och bröstkorg. Eller som en elev tillsammans med sin lärare uttrycker det: ”Du har en väldigt fin mening i din bok, det är bara fyra ord, men de är bra” Och så tar de fram en gul post-it-lapp där de har skrivit: ”hämnd är för ynkryggar” och jag blir häpen för jag tycker också det är bra skrivet i dagar som dessa, men tänker att det måste vara någon annan än jag själv som skrivit det.
Ja, det är en två dagar lång egoboost-resa, jag erkänner det. Jag kommer att skriva min autograf på hundra ungars armar, jag kommer att få kramar och påskägg. Jag kommer att få höra att jag är det bästa som hänt sedan Harry Potter (och ja, jag förstår att det inte är sant, men ändå …) Jag kommer att få höra att det är ”imponerande” att jag har skrivit så många böcker från en sexårig pojke med osnuten näsa och jag kommer att få höra att jag ser mycket yngre ut i verkligheten än på fotografiet (jag kommer i och för sig också få höra att jag ser lite äldre ut än någons pappa, som är några år äldre än jag, men ni fattar, man lägger ändå bara godbitarna på minnet)
När de två dagarna är över, har kollegiet en utvärdering av mitt besök. Vi dricker kaffe, äter polarbröd, påskgodis och vaniljwafers och låter tankarna sväva fritt. Det känns i hela atmosfären att författarbesöket har blivit bra. Jag säger att det blir så här när lärarna förberett eleverna
så bra. Jag säger att de är mönsterexempel på hur ett författarbesök ska genomföras. Det känns bra att få säga. Jag vill att lärare ska få ryggdunkar så ofta som möjligt. Inte för att det är en fin gest, utan för att de förtjänar det.
Till sist lämnar jag skolan och går över den grusiga parkeringen. Snöfallet är bytt mot solsken. På skolgården står två sexåringar och skjuter en bandyboll mellan sig. När en av dem får se mig lyser han upp och ropar: “Tack pärsahlin för att du kom och besökte oss” “Det är jag som ska tacka”, svarar jag. “Okej, pärsahlin”, säger han och drar iväg ett skott som får den vita bandybollen att flyga som en projektil, högt över staketet.
Vill du boka ett författarbesök?
Jag är medlem i Författarcentrum och det går bra att boka mig via dem: Författarbesök Pär Sahlin Författarcentrum Öst
Det går också bra att boka direkt via mig. Hör av dig på mejl: par.sahlin@gmail.com eller +46 70-352 81 66
BTJ förlagsdag
Högläsning av Leo och kärleken på BTJ förlagsdag
“Pär Sahlin läser ur sin nya bok Leo & kärleken med mycket energi och glädje. Fniss av igenkänning och härliga skratt hörs i hela huset!”
Pär och Hegas på BTJ Förlagsdag i Stockholm.
Foto: Helena Andersson, Hegas förlag
Succé för SmåLit i Jönköping
Det blev succé för SmåLit i Jönköping som gick av stapeln den 6 februari 2016. Jag var inbjuden som en av författarna. Och i fint sällskap vill jag lova. Författare som Ebba Witt Brattström, Mats Strandberg, Gellert Tamas och Karin Bojs var inbjudna.
Klockan 11 slogs portarna upp och det var sedan en strid ström av besökare under hela dagen. Jag hade inte många lugna stunder vid mitt bokbord och jag älskade det. Gamla barndomsvänner, simmarkompisar, studentkamrater, släktingar, kollegor, före detta lärare både från grundskolan och från högskolan dök upp och hälsade på. Utöver det var det en strid ström av barn och deras föräldrar som kom fram och var intresserade och ville köpa signerade böcker av mig.
Daniel Gunnarsson, som jag känner från högskoletiden har skrivit om både mig och SmåLit i denna artikel för Litteratur Magazinet. Läs den här.
Klockan 14.00 hade jag och litteraturkritikern Björn Kohlström ett samtal från Caféscenen. Vi talade om läsning i allmänhet men också om Solhjärtats hemlighet.
Samtalet kan du se i klippet här. Det börjar 30:55 in i programmet.
https://hallpressen.solidtango.com/video/sma-lit-2016-06-feb-14-24?
På kvällen bjöds det på litteratursamtal mellan Hallpressens kulturchef Anders Rydell och författarna Ebba Witt Brattström, Mats Strandberg, Gellert Tamas och Karin Bojs. Kvällen inleddes fint med att Anders Rydell tände ett ljus för att hedra en av mina största litterära förebilder, Bodil Malmsten, som avlidit.
Anders Rydell och Ebba Witt-Brattström diskuterar Kulturmannen och Kulturkvinnan.
Mats Strandberg talar om Färjan, om skräck, om att göra research bakom kulisserna på en Finlandsfärja och hur mänga perspektiv man kan ha i en roman.
Gellert Tamas berättar om sitt första möte med John Asonius aka Lasermannen.
Karin Bojs om sin stora europeiska familj. Fascinerande om hur vi i dag med hjälp av DNA kan spåra våra släktingar 54000 år tillbaka.
Film om Leo och lögnerna
Se den fina videorecensionen av Leo och lögnerna. Boken ges ut av Hegas förlag.
Det goda författarbesöket
Författarbesök på Europaskolan, Södermalm
Jublet i klassrummet när jag visade omslaget på andra delen av Solhjärtats hemlighet överträffades enbart av det jubel som utbröt när jag visade omslaget på Silverdrottningen, den tredje delen i Solhjärtats hemlighet-serien.
Ja, att komma till Europaskolan är en fröjd för en författare (Det här var mitt andra besök på ett år): Och varför är det det? Jo. 1. Eleverna har läst boken. 2. De har förberett frågor. 3. De har gjort uppgifter (ritat och målat) till boken. 4. De har en engagerad lärare och en engagerad skolbibliotekarie. Så enkelt är det att få till ett bra författarbesök på en skola. De gångerna ett författarbesök ofta blir mindre lyckat har 1. eleverna ingen aning om att man ska komma. 2. Inte läst boken 3. en lärare inte heller koll på att man ska komma. Då får man jobba i lite mer motvind.
Men till Europaskolan är det roligt att komma. I elevgrupperna är det konstant minst tio par händer uppe och de har så många kloka frågor. Visst får jag de givna frågorna om hur mycket pengar jag tjänar och om jag är en riktigt kändis, men det är också frågor i stil med: Vad är du mest nöjd med i dina böcker? Vet du redan från början hur dina böcker ska sluta? Varför fick de heta svartmunkar? och så vidare.
Efter besöket blir det autografskrivande och mitt i det glada kaoset som uppstår när jag skriver mitt namn om och om igen på små papperslappar och på armar och händer ställer sig en flicka vid katedern och börjar läsa ur Saltregnen, den andra delen i Solhjärtat-serien. Hon står en lång stund och det märks att hon redan har kommit in i boken när hon upptäcker att jag ser henne. Då tittar hon upp och säger: Åh, måste du ta med dig boken? Jag vill läsa den nuuuuuu!
Till Europaskolan kommer jag gärna tillbaka.
Är du intresserad av att boka mig på författarbesök. Läs mer här!
Författarbesök
Förra veckan besökte jag två sjätteklassare på Åtteråsskolan i Smålandsstenar och denna vecka mötte jag en grupp skrivhungriga barn på Kålgårdsskolan i Jönköping. Under mina författarbesök talar jag både om läsandet och skrivandet och hur de hänger ihop. Eleverna brukar också få olika kreativa övningar, t.ex. Fundera IT möjliga portaler till andra världar eller att skapa ohjältiga hjältar.
Fin BTJ-recension av Leo och lögnerna
Leo och lögnerna, som kommer ut på Hegas förlag i slutet av augusti 2015, har fått ett fint utlåtande av BTJ:s lektör Inger Lindberg. Hon skriver bland annat:
Leo & lögnerna har en tydlig handling som är lätt att följa. Texten är skriven i korta meningar med ett lättförståeligt språk, där humor och allvar blandas. Boksidorna är luftiga med glest satt text och med tydliga marginaler, vilket gör den än mer lättläst. Inkännande och trovärdigt skildras Leos tankar och upplevelser av lögnhärvan, likaså morfars uppmuntran och hjälp till att lösa upp lögnknuten. /…/ illustrationer i gråskala återger utmärkt bokens händelser och de olika personernas känslouttryck.
BTJ-häfte 2015:19
Läs ett smakprov på Leo och lögnerna.