Category Archives: Fantasy

Författarbesök i Skellefteå

Under tre dagar har jag gjort författarbesök i skolor i Skellefteå kommun. Eleverna har i förväg läst någon eller några av mina böcker. På några av skolorna har jag även skrivit gemensamma berättelser med eleverna.

Efter att årskurs 1-eleverna på Bruksskolan i Skellefteå suttit still i nästan en timma och hjälpt mig att skriva klassens gemensamma berättelse släppte jag lös dem på mina böcker. Vad det gjorde? De sorterade dem i raka fina led så klart!
Eleverna på Sörböleskolan i Skellefteå har gjort egna illustrationer till Lillen på semester.
Eleverna på Sörböleskolan i Skellefteå har skrivit “tokmeningar” när de läst om Agatons olika äventyr.
På Sörböleskolan i Skellefteå finns ett torkskåp liknande det som Agaton använder när han tar sig till Odalien.

Agaton tar sig till Odalien. Illustration: Karl Johnsson.
Bilder från Bruksskolans instagram från mitt besök. Skolan skriver: “Oerhört inspirerande dag med författaren Pär Sahlin på besök idag! Vi fick lära oss om författarlivet, fick konkreta skrivtips, läsinspiration och påbörjade en gemensam berättelse med Pär.”

Agaton och Dimmiga ön är klar!

Illustrationer av Karl Johnson

Den fjärde kapitelboken, Agaton och Dimmiga ön, är klar!

Flickan Elle  behöver Agatons hjälp, Hennes vänner på Dimmiga ön jagas av varulvar. Agaton bestämmer sig för att hjälpa henne. Han och Elle måste nu ge sig ut på en farlig strapats över det stora havet, som är fyllt av farliga odjur och väsen. Hur ska det gå för Agaton? Och vad kommer drottning Bea säga när de återvänder med båten full av oknytt?

Läs ett smakprov här.

 

Solhjärtats hemlighet-serien får en fin recension

Solhjärtats hemlighet-serien får en fin recension av Gullis lästips.

Hon skriver bland annat:

“Detta är en lättläst och välskriven fantasiberättelse. Det är en bokserie som är uppdelad i fyra spännande och fängslande böcker som är fylld med äventyr, magi övernaturligt och mytisk. Här tas läsarna till en okänd och magisk värld som finns parallellt med vår egna värld. En värld där ont och gott konstant gör sig påmind och där vänskapen mellan tre vänner hela tiden sätts på prov när de tillsammans upplever alla sina fartfyllda äventyr i kampen för att godheten ska vinna.

”Kim är en pojke på snart tolv år som är rädd för precis allt, spindlar, ormar, vatten, eld och hög höjder. Nu står han plötsligt längst upp i det lutande tornet i italienska staden Pisa och bredvid sig står den främmande flickan Nela och undertiden hör de hur ondsinta svartmunkar förföljer dom i trappen.

”Vi måste hoppa, ropar Nela till Kim.
Hoppa? Då dör vi ju, svarar Kim.
Det är det enda sättet att komma till landet Elorien, så att du som är den utvalda kan befria mitt land från ondska, svarar Nela och tar tag i Kims hand och hoppar ner från tornet.”

Bokserien handlar om Kim, snart tolv år som under en semester i den italienska staden Pisa möter flickan Nela. Det visar sig att hon har ett uppdrag åt honom. Ett uppdrag som innebär att han måste följa med henne till landet Elorien och befria landet från den onda tyrannen Ajcüll. Men hur ska en vanlig kille, som nyss var på semester med sin pappa i Italien, kunna slåss mot ondsinta svartmunkar och lömska förrädare i ett land han inte ens visste fanns?

Tillsammans med flickan Nela får Kim uppleva ett spännande och farofyllda äventyr där han inte bara tvingas utmana sina rädslor utan också finner en hemlighet han inte i sin vildaste fantasi hade kunnat drömma om.

Ta del av den längre bokrecensionen inkl den tillhörande handledningen till första boken i länken: http://gullislastips.weebly.com/…/solhjartats-hemlighet-av-…”

Stora Ljudbokspriset

I går var jag på galafest på Vasateatern i Stockholm med anledning av att Stora Ljudbokspriset delades ut. Jag var där eftersom min bok Solhjärtats hemlighet var en av de böcker som var nominerad i kategorin Ungdom. Boken är mästerligt inläst av Oscar Askelöf. Lyssna gärna på ett smakprov här.

Tyvärr lyckades inte boken ta sig till finalrundan, men gala fick det bli i alla fall. I kategorin Ungdom gick priset till Sara Elfgren Bergmarks roman Norra Latin. I kategorin barn (där Solhjärtats hemlighet borde ha varit) vann Albin och Karin Alvtegens bok Hinsides brinner. Läs om alla vinnare här.

Här några foton (ursäkta kass kvalité) från kvällen :

Våren är författarbesökens förlovade tid

Om skolbesök i Jönköping och Skellefteå

Våren är författarbesökens förlovade tid. Det finns säkert flera anledningar till att förfrågningarna ökar just när våren börjar spira.  Projekt som Författarcentrum Östs Läsning pågår med subventionerade författarbesök i Stockholmsområdet under maj månad är förstås en sådan anledning. En annan anledning är kanske att vårens ankomst gör att lärarna tycker att slitet med elevernas läsning och skrivande börjat ge resultat och att det är hög tid att bjuda in en författare på besök.

Ett författarbesök i skolan har flera dimensioner. En av dem är att elever får tillfälle att möta en författare och se att det finns en människa av kött och blod bakom böckerna. En annan dimension är pedagogisk; att möta en författare är en läs- och skrivfrämjande insats för att öka intresset för läsning och skrivande i skolan. En tredje dimension är att författaren får möjlighet att möta sin publik och tala om sitt skrivande och de tankar och idéer som ligger bakom en bok eller ett författarskap. Mötet gör det också möjligt för författaren att få en inblick i vilka tankar läsarna har om hens böcker.

När jag är ute på skolbesök har skolorna förberett sig på lite olika vis. Det vanligaste är att eleverna har läst någon av mina böcker före besöket. Ibland har de tillsammans med sina lärare även förberett ett batteri av frågor med fokus på mina böcker eller på mitt skrivande. Ibland, vilket är väldigt tråkigt, är författarbesöken inte alls förberedda. Läraren har inte hunnit läsa boken eller på annat sätt förberett eleverna, vilket gör att besöket mest blir en kort parentes, en liten vilopaus för eleverna och läraren i deras annars så hektiska skolvardagen. Sådana gånger blir mitt möte med eleverna inte alls lika bra som det hade kunnat bli om besöket varit mer förberett.

Men så finns skolbesöken som blir något utöver det vanliga. På Dalviksskolan och Hisingstorpsskolan i Jönköping blir besöket lyckat tack vare engagerade lärare och skolbibliotekarier. Eleverna har fått tid att förbereda sig på bästa sätt. Lärarna har högläst mina böcker och diskuterat både innehåll och språk med eleverna. De har samlat på svåra ord och alla namn som förekommer i min fantasybok Solhjärtats hemlighet och eleverna har skrivit frågor som inte handlar om min längd över havet eller hur gamla mina barn är, utan om böcker, skrivande och läsning.

Det märks tydligt att undervisningen i läsförståelse och lässtrategier har blivit mer medveten och strukturerad ute på skolorna. Diskussioner om vikande PISA-resultat, utgivning av läromedel och lärarlitteratur av god kvalité, uppmärksamhet kring akademiska avhandlingar om läsning (tänker främst på Barbro Westlunds Att bedöma elevers läsförståelse) samt fortbildande åtgärder som Läslyftet verkar ha gett resultat. Eleverna är duktiga på att prata text på olika nivåer. De gör förutsägelser, de funderar över texters uppbyggnad och de har relevanta frågor om språkliga drag i en bok.

Ett annat mycket lyckat skolbesök gör jag på Sjungande Dalens skola i Skellefteå. Under två dagar möter jag tio klasser med elever i åldrarna 6-10 år. Redan när jag kliver in genom huvudentrén förstår jag att författarbesöket är väl förberett. Det sitter fotografier av mig på dörren till skolbiblioteket och på väggarna i korridorerna. Jag hinner inte gå långt förrän några barn ropar mitt namn. De säger att jag ska komma till dem i morgon. De låter glada, förväntansfulla. En av dem rodnar när jag säger hej. Innan jag ens har haft min första lektion har jag mött säkert tio elever som frågat om jag är författaren Pär Sahlin (de säger mitt namn som om det vore ett fast uttryck . I två dagar kommer jag höra “pärsahlin” ropas så många gånger att jag tappar räkningen).

I personalrummet vet alla att jag ska komma. Lärarna bjuder på kaffe och checkar av mot schemat, som jag har fått av läraren Lisa Klingstedt i god tid innan besöket, att allt stämmer. ”Först ska du vara hos mig”, säger en av lärarna och ser uppriktigt glad ut. ”Och sedan kommer du till mig”, säger en annan lärare och fortsätter: ”De har verkligen längtat efter dig, ska du veta”. Lärarna i personalrummet bekräftar min första känsla. Allt är förberett. Jag klunkar i mig kaffet och känner mig så peppad för att under de två dagarna få träffa tio lågstadieklasser.

Jag blir inte besviken. Under de kommande två dagarna kommer jag att få så mycket kloka frågor om mitt skrivande; om hur jag gör när jag kommer på en idé, om jag tänker skriva en femte bok om Solhjärtats hemlighet, om det kommer några fler böcker om Leo, Agaton och Lillen. De kommer att fråga om hur lång tid det tar att skriva en bok och de kommer att fråga vad som är svårast – att fantisera eller att skriva. Och jag i min tur kommer att berätta så gott jag kan om skrivprocesser och hur man bygger en bra historia, jag kommer att tala om vikten av att läsa mycket om man vill bli bra på att skriva. Jag kommer att tipsa om böcker som jag tycker att de ska läsa och vilka böcker som betydde mycket för mig när jag var barn. Jag kommer att tala om hur det gick till när jag kom på upptakten till första boken om Solhjärtats hemlighet och hur det kommer sig att Leo i Leo och lögnerna sätter plåster i ansiktet trots att han inte har skadat sig. Jag kommer att tala om Lillen och raggarbilen och om Nela, den modiga och tuffa tjejen som tvingar Kim ut på äventyr och jag kommer att berätta vilken bok som inspirerade mig att skriva om Agaton och landet Odalien. Jag kommer att prata om Karl Johnssons och Lukas Svedbergs fina illustrationer och om vikten av att ha en karta när man skriver fantasy. Och v mycket, mycket mer.

Vi kommer att skratta en hel del under de två dagarna, jag, eleverna och personalen. Det som lockar mest till skratt är de rörande, humoristiska, oförställda och tokärliga frågor som endast barn kan ställa. Jag lovar er. Det är en ynnest att få möta unga människor med så mycket liv och fantasi och med så mycket klokhet innanför både pannben och bröstkorg. Eller som en elev tillsammans med sin lärare uttrycker det: ”Du har en väldigt fin mening i din bok, det är bara fyra ord, men de är bra” Och så tar de fram en gul post-it-lapp där de har skrivit: ”hämnd är för ynkryggar” och jag blir häpen för jag tycker också det är bra skrivet i dagar som dessa, men tänker att det måste vara någon annan än jag själv som skrivit det.

Ja, det är en två dagar lång egoboost-resa, jag erkänner det. Jag kommer att skriva min autograf på hundra ungars armar, jag kommer att få kramar och påskägg. Jag kommer att få höra att jag är det bästa som hänt sedan Harry Potter (och ja, jag förstår att det inte är sant, men ändå …) Jag kommer att få höra att det är ”imponerande” att jag har skrivit så många böcker från en sexårig pojke med osnuten näsa och jag kommer att få höra att jag ser mycket yngre ut i verkligheten än på fotografiet (jag kommer i och för sig också få höra att jag ser lite äldre ut än någons pappa, som är några år äldre än jag, men ni fattar, man lägger ändå bara godbitarna på minnet)

 

När de två dagarna är över, har kollegiet en utvärdering av mitt besök. Vi dricker kaffe, äter polarbröd, påskgodis och vaniljwafers och låter tankarna sväva fritt. Det känns i hela atmosfären att författarbesöket har blivit bra. Jag säger att det blir så här när lärarna förberett eleverna
så bra. Jag säger att de är mönsterexempel på hur ett författarbesök ska genomföras. Det känns bra att få säga. Jag vill att lärare ska få ryggdunkar så ofta som möjligt. Inte för att det är en fin gest, utan för att de förtjänar det.

Till sist lämnar jag skolan och går över den grusiga parkeringen. Snöfallet är bytt mot solsken. På skolgården står två sexåringar och skjuter en bandyboll mellan sig. När en av dem får se mig lyser han upp och ropar: “Tack pärsahlin för att du kom och besökte oss” “Det är jag som ska tacka”, svarar jag. “Okej, pärsahlin”, säger han och drar iväg ett skott som får den vita bandybollen att flyga som en projektil, högt över staketet.

Vill du boka ett författarbesök?

Jag är medlem i Författarcentrum och det går bra att boka mig via dem: Författarbesök Pär Sahlin Författarcentrum Öst

Det går också bra att boka direkt via mig. Hör av dig på mejl: par.sahlin@gmail.com eller +46 70-352 81 66

Fin recension av Skuggljusen

omslagetsh4-mindre-storlekSkuggljusen får en fin recension av JoSblog. I recensionen står bland annat:

“Gillar hur vänskap är så viktigt, och hur små skitsaker kan ge grus i maskineriet, men att det går att ta sig igenom. Att samarbete är nyckeln.

Gillar att det är en annan värld och att kontrasten är så stor. Det blir lite extra häftigt när de byter värld. Känns nästan som om det är på riktigt, att Elorien finns.

Jag (och barnen) hoppas på någon slags fortsättning. Det finns alla chanser i världen att fortsätta skriva mer om det för slutet var ett slut som öppnade upp för mer.” Läs hela recensionen här.

 

Skuggljusen får ett strålande btj-omdöme

Den fjärde och sista delen av Solhjärtats hemlighet, Skuggljusen får ett strålande fint btj-omdöme.

“Berättelsen är härligt spännande och mina ögon dansar entusiastiskt över sidorna. Som tidigare delar är Skuggljusen välskriven och personerna fint tecknade. Skuggljusen är en lyckad avslutning på en lite smågrym men också varmhjärtad fantasyserie om ondska, kamratskap, svek mod och förlåtelse.”

Kerstin Hagstrand-Velicu, Btj-häfte nr 4, 2017.

Beställ boken direkt av mig eller Adlibris och Bokus. Det går också bra att beställa via Idus förlag. omslagetsh4-mindre-storlek

Recension av Saltregnen och Silverdrottningen

Upptäckte i dag en ny recension av Saltregnen och Silverdrottningen.  Västmanländskans bokblogg skriver bland annat att:

“Böckerna är fartfyllda och fängslande. Jag tycker särskilt mycket om hur vänskapen mellan barnen skildras och hur Kim försöker anpassa sig till sitt nya liv, som rymmer ett stort ansvar.”

Läs hela recensionen här.