Författarbesök på Europaskolan, Södermalm
Jublet i klassrummet när jag visade omslaget på andra delen av Solhjärtats hemlighet överträffades enbart av det jubel som utbröt när jag visade omslaget på Silverdrottningen, den tredje delen i Solhjärtats hemlighet-serien.
Ja, att komma till Europaskolan är en fröjd för en författare (Det här var mitt andra besök på ett år): Och varför är det det? Jo. 1. Eleverna har läst boken. 2. De har förberett frågor. 3. De har gjort uppgifter (ritat och målat) till boken. 4. De har en engagerad lärare och en engagerad skolbibliotekarie. Så enkelt är det att få till ett bra författarbesök på en skola. De gångerna ett författarbesök ofta blir mindre lyckat har 1. eleverna ingen aning om att man ska komma. 2. Inte läst boken 3. en lärare inte heller koll på att man ska komma. Då får man jobba i lite mer motvind.
Men till Europaskolan är det roligt att komma. I elevgrupperna är det konstant minst tio par händer uppe och de har så många kloka frågor. Visst får jag de givna frågorna om hur mycket pengar jag tjänar och om jag är en riktigt kändis, men det är också frågor i stil med: Vad är du mest nöjd med i dina böcker? Vet du redan från början hur dina böcker ska sluta? Varför fick de heta svartmunkar? och så vidare.
Efter besöket blir det autografskrivande och mitt i det glada kaoset som uppstår när jag skriver mitt namn om och om igen på små papperslappar och på armar och händer ställer sig en flicka vid katedern och börjar läsa ur Saltregnen, den andra delen i Solhjärtat-serien. Hon står en lång stund och det märks att hon redan har kommit in i boken när hon upptäcker att jag ser henne. Då tittar hon upp och säger: Åh, måste du ta med dig boken? Jag vill läsa den nuuuuuu!
Till Europaskolan kommer jag gärna tillbaka.
Är du intresserad av att boka mig på författarbesök. Läs mer här!
