Category Archives: Barnböcker

I väntan på mitt ovanliga liv nominerad till Barnradions bokpris!

Fantastiska nyheter! Min senaste bok I väntan på mitt ovanliga liv är en av fem utvalda böcker som kan vinna Barnradions bokpris, ett pris som väljs ut av en jury bestående av barn! FInalen avgörs under läslovet, vecka 44.

Här är de utvalda böckerna.

Foto: Micke Grönberg

I VÄNTAN PÅ MITT OVANLIGA LIV

Av Pär Sahlin

En trappuppgång, en tobaksaffär och en klassresa.

En berättelse om livet, kärleken och döden.

Äventyret att förstå sina känslor och andras. En ovanlig berättelse som kan liknas vid att vänta på Godot. Och så den där första kyssen.

VI GÅR VARVET

av Ina Lagerwall

En berättelse om den nyckfulla skolgången där ensamhet och utsatthet kan drabba vem som helst.

Utanför vuxenvärldens radar utspelar sig draman som inte ens får plats på teatern.

Att gå varvet är både något man kan göra men också något man kan bli utsatt för.

DEN FALSKA ROSEN

av Jacob Wegelius

I Sally Jones värld uppstår mysterier bland trossar, båtar, skurkar och skumrask.

Genom en apas blick får vi äventyr från en annan tid och rum.

En bok som luktar, låter och känns ända in i äventyrsläsarens märg.

MITT STORSLAGNA LIV

av Jenny Jägerfeld

En bok om att skaffa sig ett nytt liv och göra sig hemmastadd hos en glamorös mormor som driver pensionat bland uppstoppade djur och en bloggande trädgårdstomte. En resa från att vara ett freak till att bli populär på 59 dagar.

FAMILJEN

av Cecilia Lidbeck

Som i en annan värld finns Familjen. De är instängda och avstängda från allt det vi känner till. Barnen har inga föräldrar men får en FAR att se upp till och lära av. Världen är mörk och det handlar om att förstå de faror som finns i allt. I en instängd värld väntar man på undergången. Men FAR är inte den han ger sig ut för att vara och vid staketet väntar en lösning.

Läs mer på Barnradions hemsida.

En bok som varje 12-åring, 30-åring eller 67-åring borde läsa

Agnes bokblogg skriver fint om I väntan på mitt ovanliga liv . Hon skriver bland annat : “Det här är precis en sådan verklighetstrogen bok för mellanåldern som jag älskar. Man får följa vardagen men det är en händelserik vardag med olika spännande händelser. Silas är en intressant karaktär att läsa om.”

Hon jämför Silas familj med Athenas familj i Elin Eks och Sigges familj i Jenny Jägerfelds Mitt storslagna liv. Agnes skriver vidare: “Pär Sahlin har skapat trovärdiga karaktärer att känna igen sig i. Jag tror vi alla har stött på någon som mobbaren Viggo till exempel. Silas får en klump i magen så fort han får syn på Viggo. Rädslan för vad som ska komma härnäst är realistiskt beskriven. Likaså den hemliga kärleken han känner för Narin. Min favoritkaraktär i boken är lillasystern Zico som Silas får en starkare relation till under bokens gång. Hon är cool, handlingskraftig och vet vad hon vill samtidigt som hon skulle vilja slippa pressen föräldrarna har på henne som fotbollsspelare. Silas och Zico hjälper och stöttar varandra vilket är fint att läsa om. ”

Agnes avslutar recensionen: “I väntan på mitt ovanliga liv är riktigt spännande och händelserik trots att den handlar om vardagliga saker som kärlek, vänskap, mobbing, familj och att våga stå upp för sig själv. Som läsare fäster jag mig vid karaktärerna och vill hela tiden läsa vidare för att få reda på hur det ska gå för Silas, Zico, Narin, Gun och Åke. Det är en fin och viktig berättelse som jag tror att många kan relatera till. En bok som varje 12-åring, 30-åring eller 67-åring borde läsa. ”

Läs Agnes hela recension här.

Den 22 maj tipsade Agnes också om I väntan på mitt ovanliga liv i Radio P4 Sörmland. Lyssna här.

Sträckläsning från första sidan

“I väntan på mitt ovanliga liv” får en fin recension av @agneta_norrgard på instagram. Hon skriver:

”Åh Silas vad jag tycker om dig! Det här blev en favorit och sträckläsning från första sidan.
”I väntan på mitt ovanliga liv” av Pär Sahlin är en omskakande och omtumlande vardagsberättelse som väcker både leenden, klump i magen och svettiga händer.
Det är en känslosam resa att läsa om 13-åriga Silas som tillsammans med sina föräldrar och sin fotbollstokiga lillasyster Zico bor ’halvvägs till himlen’ (vån 5) i ett trist höghus. Högst upp på våning 11 bor hans hemliga kärlek, klasskompisen Narin. På bottenvåningen bor hans ärkefiende, mobbaren Viggo.

Bild hämtad från @agneta_norrgards instagram

Föräldrarnas fokus kretsar kring syrrans fotbollsträningar och Silas dagar kretsar kring att fixa middag till familjen och hålla sig undan från Viggo och rasta bästa vännen – hunden Tubbe.
Men det finns hopp, det ryktas om att Viggo ska flytta och när klassen ska på lägerskola ser Silas en möjlighet att lära känna Narin på djupet. Men det blir inte alls som Silas tänkt sig…

Boken är skriven ur ett jag-perspektiv. Den är lättläst och trots många allvarliga ämnen är den skriven med glimten i ögat. Författaren guidar läsaren skickligt och seriöst mellan dråpliga och hotfulla situationer. Silas utsatta situation skildras trovärdigt och ödmjukt, vilket gör berättelsen stark och känslosam. Silas vänskap med det äldre paret Gun och Åke är jättefint att läsa om. Den här boken vill jag sätta i händerna på alla barn mellan ca 9 och 12 år. Jag tror att många känner igen sig, både offer, förövare och nykära ungdomar och alla andra.
Rekommenderas varmt!
🐶🐶🐶🐶

#iväntanpåmittovanligaliv #pärsahlin #ordalagetbokförlag #barnochungdomsböcker #boktipsbarn #boktipsungdom

En given högläsarklassiker

Bloggen Boktokig har recenserat I väntan på mitt ovanliga liv. Recensenten skriver bland annat:

“Det är skickligt att kunna skildra en 13-årings liv så här trovärdigt. Liksom att få läsaren att vilja hänga med huvudpersonen och fortsätta läsa.
Författaren får verkligen fram känslor i berättelsen, t ex hur jobbigt det är för Silas när han närmar sig porten hemma. Hur rädd han är att Viggo, som mobbar honom, ska vänta på honom där. Författaren väcker också mycket känslor i läsaren.
Det här är en läsning som jag önskar åt varje barn, tjej som kille, i slukarålderns senare del. En given högläsarklassiker.”

Tack för de fina orden, Eva Boström på Boktokig.

Agaton och Dimmiga ön är klar!

Illustrationer av Karl Johnson

Den fjärde kapitelboken, Agaton och Dimmiga ön, är klar!

Flickan Elle  behöver Agatons hjälp, Hennes vänner på Dimmiga ön jagas av varulvar. Agaton bestämmer sig för att hjälpa henne. Han och Elle måste nu ge sig ut på en farlig strapats över det stora havet, som är fyllt av farliga odjur och väsen. Hur ska det gå för Agaton? Och vad kommer drottning Bea säga när de återvänder med båten full av oknytt?

Läs ett smakprov här.

 

Solhjärtats hemlighet-serien får en fin recension

Solhjärtats hemlighet-serien får en fin recension av Gullis lästips.

Hon skriver bland annat:

“Detta är en lättläst och välskriven fantasiberättelse. Det är en bokserie som är uppdelad i fyra spännande och fängslande böcker som är fylld med äventyr, magi övernaturligt och mytisk. Här tas läsarna till en okänd och magisk värld som finns parallellt med vår egna värld. En värld där ont och gott konstant gör sig påmind och där vänskapen mellan tre vänner hela tiden sätts på prov när de tillsammans upplever alla sina fartfyllda äventyr i kampen för att godheten ska vinna.

”Kim är en pojke på snart tolv år som är rädd för precis allt, spindlar, ormar, vatten, eld och hög höjder. Nu står han plötsligt längst upp i det lutande tornet i italienska staden Pisa och bredvid sig står den främmande flickan Nela och undertiden hör de hur ondsinta svartmunkar förföljer dom i trappen.

”Vi måste hoppa, ropar Nela till Kim.
Hoppa? Då dör vi ju, svarar Kim.
Det är det enda sättet att komma till landet Elorien, så att du som är den utvalda kan befria mitt land från ondska, svarar Nela och tar tag i Kims hand och hoppar ner från tornet.”

Bokserien handlar om Kim, snart tolv år som under en semester i den italienska staden Pisa möter flickan Nela. Det visar sig att hon har ett uppdrag åt honom. Ett uppdrag som innebär att han måste följa med henne till landet Elorien och befria landet från den onda tyrannen Ajcüll. Men hur ska en vanlig kille, som nyss var på semester med sin pappa i Italien, kunna slåss mot ondsinta svartmunkar och lömska förrädare i ett land han inte ens visste fanns?

Tillsammans med flickan Nela får Kim uppleva ett spännande och farofyllda äventyr där han inte bara tvingas utmana sina rädslor utan också finner en hemlighet han inte i sin vildaste fantasi hade kunnat drömma om.

Ta del av den längre bokrecensionen inkl den tillhörande handledningen till första boken i länken: http://gullislastips.weebly.com/…/solhjartats-hemlighet-av-…”

Författarbesök Sigfridsborgsskolan i Älta

Under två veckor i november 2017 hade jag förmånen att få göra författarbesök på Sigfridsborgsskolan i Älta. Skolan anordnar något som de kallar Bokveckor och är ett återkommande inslag varje höst. Varje år har de även ett tema och årets tema var kärlek. Skolan hade ansökt om pengar via Skapande skola för att bekosta mitt besök.

Under mina två veckor hann jag träffa alla elever på skolan. De yngsta eleverna från förskoleklass till årskurs 3 hade före besöket läst Leo och kärleken. Eleverna i fyran hade läst första delen i Solhjärtats hemlighet medan eleverna i årskurs 5-6 hade läst ungdomsboken Nadir och ingen annan. Sammanlagt blev det 27 lektionspass!

De yngsta klasserna fick träffa mig en timme vardera och det blev roliga, intressanta och spännande samtal om skrivande, läsande och kärlek (temat). De äldre klasserna (3-6) mötte jag under ett dubbelpass där första timmen var ett traditionellt författarbesök medan den andra timmen var en workshop i skrivande.

Under workshopen arbetade vi gemensamt fram en berättelse utifrån person, plats och problem. Jag agerade sekreterare med datorn uppkopplad mot smartboarden. Parallellt med den gemensamma berättelsen fick eleverna även på egen hand skapa sin egen berättelse.

Jag hade två fantastiska veckor på Sigfridsborgsskolan. Mottagandet från både elever och personal var över all förväntan. Kulturgruppen på skolan, som är de som anordnar de årliga Bokveckorna hade på allra bästa sätt organiserat besöket. Eleverna var förberedda på att jag skulle komma, vilket är en förutsättning för att ett författarbesök ska bli bra. Utöver det hade alla elever läst någon av mina böcker samt förberett relevanta frågor till mig. Även andra små detaljer hade kulturgruppen tänkt på som gjorde att besöket blev lyckat, t.ex. att bilder och fotografier var uppsatta över hela skolan som informerade föräldrar och elever att jag var på besök under veckorna, att jag fick ett tydligt tidsschema och en karta över var alla klasser befann sig på skolan och att personalen på så många olika sätt visade att de var glada och nöjda med mitt besök. På så sätt kunde jag på egen hand springa mellan klassrummen utan att ta någon personal i anspråk.

Här är utdrag från lärarnas utvärdering av mitt besök:

– så uppskattat av eleverna att få träffa en livs levande författare, blev idolstatus som skapade lust att skriva och läsa mer

– han var lyhörd för barnen och alla deras frågor

– riktigt bra att förbereda eleverna genom att läsa en bok av honom i förväg 

– kul med uppsatta affischer i förväg så eleverna kände igen “författaren” när han kom

– han gav mycket bra konkreta tips till elevernas skrivande och något man verkligen kan arbeta vidare med

– skrivuppgiften var jättebra, han var inspirerande som person och fick med sig eleverna

– kul med en författare för hela skolan som var här många dagar och som “kittade” ihop våra bokveckor

– hade varit bra om även de yngre eleverna hade fått längre tid och en skrivuppgift

Och här en längre utvärdering av svenskläraren  som undervisar i fjärde klass:

Pär Sahlins besök hos oss i år 4 var mycket uppskattat. Utifrån elevernas frågor hade vi spännande samtal kring saker som hur ett bokförlag fungerar, hur man kan skapa passande namn i en fantasyvärld och vad som gör en berättelse spännande för läsaren. Våra grupper hade även läst Pärs debutroman Solhjärtats Hemlighet som också utgjorde bra grund för samtal om författarskap, fantasi och skrivande. Pär gav eleverna en träningslektion genom att vi först tillsammans skapade en huvudperson, ett problem, och sedan en lösning. Detta system med att skapa en ram för sin berättelserna använder nu eleverna individuellt när vi skriver skönlitterärt i skolan. Många har stor nytta av det tänket.

Vill du boka ett författarbesök? Klicka här.

Våren är författarbesökens förlovade tid

Om skolbesök i Jönköping och Skellefteå

Våren är författarbesökens förlovade tid. Det finns säkert flera anledningar till att förfrågningarna ökar just när våren börjar spira.  Projekt som Författarcentrum Östs Läsning pågår med subventionerade författarbesök i Stockholmsområdet under maj månad är förstås en sådan anledning. En annan anledning är kanske att vårens ankomst gör att lärarna tycker att slitet med elevernas läsning och skrivande börjat ge resultat och att det är hög tid att bjuda in en författare på besök.

Ett författarbesök i skolan har flera dimensioner. En av dem är att elever får tillfälle att möta en författare och se att det finns en människa av kött och blod bakom böckerna. En annan dimension är pedagogisk; att möta en författare är en läs- och skrivfrämjande insats för att öka intresset för läsning och skrivande i skolan. En tredje dimension är att författaren får möjlighet att möta sin publik och tala om sitt skrivande och de tankar och idéer som ligger bakom en bok eller ett författarskap. Mötet gör det också möjligt för författaren att få en inblick i vilka tankar läsarna har om hens böcker.

När jag är ute på skolbesök har skolorna förberett sig på lite olika vis. Det vanligaste är att eleverna har läst någon av mina böcker före besöket. Ibland har de tillsammans med sina lärare även förberett ett batteri av frågor med fokus på mina böcker eller på mitt skrivande. Ibland, vilket är väldigt tråkigt, är författarbesöken inte alls förberedda. Läraren har inte hunnit läsa boken eller på annat sätt förberett eleverna, vilket gör att besöket mest blir en kort parentes, en liten vilopaus för eleverna och läraren i deras annars så hektiska skolvardagen. Sådana gånger blir mitt möte med eleverna inte alls lika bra som det hade kunnat bli om besöket varit mer förberett.

Men så finns skolbesöken som blir något utöver det vanliga. På Dalviksskolan och Hisingstorpsskolan i Jönköping blir besöket lyckat tack vare engagerade lärare och skolbibliotekarier. Eleverna har fått tid att förbereda sig på bästa sätt. Lärarna har högläst mina böcker och diskuterat både innehåll och språk med eleverna. De har samlat på svåra ord och alla namn som förekommer i min fantasybok Solhjärtats hemlighet och eleverna har skrivit frågor som inte handlar om min längd över havet eller hur gamla mina barn är, utan om böcker, skrivande och läsning.

Det märks tydligt att undervisningen i läsförståelse och lässtrategier har blivit mer medveten och strukturerad ute på skolorna. Diskussioner om vikande PISA-resultat, utgivning av läromedel och lärarlitteratur av god kvalité, uppmärksamhet kring akademiska avhandlingar om läsning (tänker främst på Barbro Westlunds Att bedöma elevers läsförståelse) samt fortbildande åtgärder som Läslyftet verkar ha gett resultat. Eleverna är duktiga på att prata text på olika nivåer. De gör förutsägelser, de funderar över texters uppbyggnad och de har relevanta frågor om språkliga drag i en bok.

Ett annat mycket lyckat skolbesök gör jag på Sjungande Dalens skola i Skellefteå. Under två dagar möter jag tio klasser med elever i åldrarna 6-10 år. Redan när jag kliver in genom huvudentrén förstår jag att författarbesöket är väl förberett. Det sitter fotografier av mig på dörren till skolbiblioteket och på väggarna i korridorerna. Jag hinner inte gå långt förrän några barn ropar mitt namn. De säger att jag ska komma till dem i morgon. De låter glada, förväntansfulla. En av dem rodnar när jag säger hej. Innan jag ens har haft min första lektion har jag mött säkert tio elever som frågat om jag är författaren Pär Sahlin (de säger mitt namn som om det vore ett fast uttryck . I två dagar kommer jag höra “pärsahlin” ropas så många gånger att jag tappar räkningen).

I personalrummet vet alla att jag ska komma. Lärarna bjuder på kaffe och checkar av mot schemat, som jag har fått av läraren Lisa Klingstedt i god tid innan besöket, att allt stämmer. ”Först ska du vara hos mig”, säger en av lärarna och ser uppriktigt glad ut. ”Och sedan kommer du till mig”, säger en annan lärare och fortsätter: ”De har verkligen längtat efter dig, ska du veta”. Lärarna i personalrummet bekräftar min första känsla. Allt är förberett. Jag klunkar i mig kaffet och känner mig så peppad för att under de två dagarna få träffa tio lågstadieklasser.

Jag blir inte besviken. Under de kommande två dagarna kommer jag att få så mycket kloka frågor om mitt skrivande; om hur jag gör när jag kommer på en idé, om jag tänker skriva en femte bok om Solhjärtats hemlighet, om det kommer några fler böcker om Leo, Agaton och Lillen. De kommer att fråga om hur lång tid det tar att skriva en bok och de kommer att fråga vad som är svårast – att fantisera eller att skriva. Och jag i min tur kommer att berätta så gott jag kan om skrivprocesser och hur man bygger en bra historia, jag kommer att tala om vikten av att läsa mycket om man vill bli bra på att skriva. Jag kommer att tipsa om böcker som jag tycker att de ska läsa och vilka böcker som betydde mycket för mig när jag var barn. Jag kommer att tala om hur det gick till när jag kom på upptakten till första boken om Solhjärtats hemlighet och hur det kommer sig att Leo i Leo och lögnerna sätter plåster i ansiktet trots att han inte har skadat sig. Jag kommer att tala om Lillen och raggarbilen och om Nela, den modiga och tuffa tjejen som tvingar Kim ut på äventyr och jag kommer att berätta vilken bok som inspirerade mig att skriva om Agaton och landet Odalien. Jag kommer att prata om Karl Johnssons och Lukas Svedbergs fina illustrationer och om vikten av att ha en karta när man skriver fantasy. Och v mycket, mycket mer.

Vi kommer att skratta en hel del under de två dagarna, jag, eleverna och personalen. Det som lockar mest till skratt är de rörande, humoristiska, oförställda och tokärliga frågor som endast barn kan ställa. Jag lovar er. Det är en ynnest att få möta unga människor med så mycket liv och fantasi och med så mycket klokhet innanför både pannben och bröstkorg. Eller som en elev tillsammans med sin lärare uttrycker det: ”Du har en väldigt fin mening i din bok, det är bara fyra ord, men de är bra” Och så tar de fram en gul post-it-lapp där de har skrivit: ”hämnd är för ynkryggar” och jag blir häpen för jag tycker också det är bra skrivet i dagar som dessa, men tänker att det måste vara någon annan än jag själv som skrivit det.

Ja, det är en två dagar lång egoboost-resa, jag erkänner det. Jag kommer att skriva min autograf på hundra ungars armar, jag kommer att få kramar och påskägg. Jag kommer att få höra att jag är det bästa som hänt sedan Harry Potter (och ja, jag förstår att det inte är sant, men ändå …) Jag kommer att få höra att det är ”imponerande” att jag har skrivit så många böcker från en sexårig pojke med osnuten näsa och jag kommer att få höra att jag ser mycket yngre ut i verkligheten än på fotografiet (jag kommer i och för sig också få höra att jag ser lite äldre ut än någons pappa, som är några år äldre än jag, men ni fattar, man lägger ändå bara godbitarna på minnet)

 

När de två dagarna är över, har kollegiet en utvärdering av mitt besök. Vi dricker kaffe, äter polarbröd, påskgodis och vaniljwafers och låter tankarna sväva fritt. Det känns i hela atmosfären att författarbesöket har blivit bra. Jag säger att det blir så här när lärarna förberett eleverna
så bra. Jag säger att de är mönsterexempel på hur ett författarbesök ska genomföras. Det känns bra att få säga. Jag vill att lärare ska få ryggdunkar så ofta som möjligt. Inte för att det är en fin gest, utan för att de förtjänar det.

Till sist lämnar jag skolan och går över den grusiga parkeringen. Snöfallet är bytt mot solsken. På skolgården står två sexåringar och skjuter en bandyboll mellan sig. När en av dem får se mig lyser han upp och ropar: “Tack pärsahlin för att du kom och besökte oss” “Det är jag som ska tacka”, svarar jag. “Okej, pärsahlin”, säger han och drar iväg ett skott som får den vita bandybollen att flyga som en projektil, högt över staketet.

Vill du boka ett författarbesök?

Jag är medlem i Författarcentrum och det går bra att boka mig via dem: Författarbesök Pär Sahlin Författarcentrum Öst

Det går också bra att boka direkt via mig. Hör av dig på mejl: par.sahlin@gmail.com eller +46 70-352 81 66

Fin recension av Skuggljusen

omslagetsh4-mindre-storlekSkuggljusen får en fin recension av JoSblog. I recensionen står bland annat:

“Gillar hur vänskap är så viktigt, och hur små skitsaker kan ge grus i maskineriet, men att det går att ta sig igenom. Att samarbete är nyckeln.

Gillar att det är en annan värld och att kontrasten är så stor. Det blir lite extra häftigt när de byter värld. Känns nästan som om det är på riktigt, att Elorien finns.

Jag (och barnen) hoppas på någon slags fortsättning. Det finns alla chanser i världen att fortsätta skriva mer om det för slutet var ett slut som öppnade upp för mer.” Läs hela recensionen här.